Harar i Sverige: Fakta, skillnad med kaniner & beteende

Harar fascinerar – de är snabbare än de flesta predatorer och ändå skygga nog att knappt synas. I Sverige möter du två arter: skogshare och fälthare, båda med egenskaper som gör dem unika i djurvärlden. Här får du fakta direkt från biologisk forskning och svenska jaktkällor.

Antal arter globalt: ca 30 · Arter i Europa: 6 endemiska · Arter i Sverige: skogshare och fälthare · Familj: Leporidae · Aktiva tider: mest nattetid

Tabellen nedan sammanfattar de viktigaste biologiska egenskaperna hos harar i Sverige.

Vad är harar?

Harar är däggdjur i familjen hardjur (Leporidae) och tillhör det vetenskapliga släktet Lepus. Till skillnad från kaniner, som hör till ett annat släkte (Oryctolagus), lever harar alltid vilda – aldrig domesticerade.

Vetenskaplig klassificering

Släktet Lepus omfattar ungefär 30 arter världen över, varav sex är endemiska för Europa (Wikipedia (fri encyklopedi)). I Sverige finns två av dessa: skogsharen (Lepus timidus) och fältharen (Lepus europaeus).

Arter i Sverige

• Skogshare – vit vinterpäls, lever i lövskog och barrskog med buskage
• Fälthare – brun året runt, föredrar öppna fält och ängar

Skogsharen är anpassad till kallare klimat och byter päls till vitt på vintern för kamouflage. Fältharen har en mer enhetlig brungrå päls som den behåller året runt (Jägarexamen Online (jaktutbildningsportal)).

Skillnaden mellan de två svenska arterna är tydligast under vintern, när skogsharens vita päls kontrasterar starkt mot fältharens mörkare färgsättning.

Vad är skillnaden på harar och kaniner?

Skillnaden mellan harar och kaniner handlar om anatomi, beteende och biologi. Den viktigaste distinktionen är att de tillhör olika släkten inom samma familj.

Fysiska skillnader

Harar är generellt större än kaniner med längre bakben och större öron. Fältharen är exempelvis större än skogsharen och har längre öron och svans (Jägarexamen Online (jaktutbildningsportal)). Fältharen har också ljusare, mer gulbruna ögon jämfört med skogsharens mörkare, rödbruna ögon.

Kaniner har betydligt lägre toppfart och marschfart än harar (Fråga en Biolog – Lunds universitet (biologisk forskning)).

Harar är anpassade för hastighet och flukt, medan kaniner förlitar sig på gömställen. Wikipedia listar över 60 kanin- och harearter globalt, men den avgörande skillnaden ligger i levnadssätt snarare än utseende.

— Wikipedia, Hare

Beteende och livsmiljö

Den mest praktiska skillnaden: kaniner bor i grytor i marken och lever i kolonier. Harar gräver inga hålor utan lever ensamma ovan jord och använder så kallade ligghällar för vila.

Harar och kaniner kan inte para sig med varandra trots att de tillhör samma familj (Fråga en Biolog – Lunds universitet (biologisk forskning)).

Fältharens päls är fläckigare än skogsharens, som har en mer jämngråbrun sommarpäls. Båda har svarta öronspetsar.

För jägare är det praktiskt att känna till spårskillnaderna: harens avtryck är längre och smalare, medan kaninens är rundare och kortare.

— Jägarexamen Online, Viltuppslagsverk

Tabellen visar tydligt att harar och kaniner har diametralt motsatta livsstrategier – hastighet kontra gömställe.

Hur fortplantar sig harar?

Harar har en remarkabel fortplantningsstrategi. Honan kan para sig flera gånger per år och föda ungar i flera kullar.

Parning och antal ungar

En hona kan få mellan en och åtta ungar per kull. Flera kullar per år är möjliga tack vare en relativt kort dräktighetstid. Hanen och honan parar sig ofta under säsongen.

När föds ungarna

Ungarna föds öppna ögon och med päls – direkt redo att följa modern. Detta kallas för precocial ungar och är ovanligt bland däggdjur. De är självständiga inom bara några veckor.

Fältharens ungar är något större vid födseln än skogsharens, men beteendet är likartat hos båda arterna.

Vad gör harar på natten och dagtid?

Harar är mest aktiva under skymning och natt. Under dagen vilar de i sina ligghällar – platser under buskar eller i gräs där de är skyddade från rovdjur.

Nattaktiva beteenden

Nattetid ägnar hararna sig åt födosök. De äter örter, gräs och bark. Skogshare och fälthare har något olika dietpreferenser baserat på sin livsmiljö: skogsharen äter mer bark och kvistar vintertid, medan fältharen föredrar örter och gräs i öppna fält.

Rörelsemönstret är försiktigt: haren rör sig i mjuka bokningar för att inte lämna tydliga spår åt predatorer.

Varför skriker de?

Om en hare känner sig instängd eller hotad kan den ge ifrån sig ett högt skrik. Skriket fungerar som varningslarm eller försvar när alla andra utvägar är stängda. Under parningssäsongen kan skrik också ingå i parningsbeteendet.

Är harar farliga och vad äter de?

Harar är inte farliga för människor. De är extrema växtätare och undviker konflikt snarare än att confronta.

Säkerhet för människor

En hare hoppar alltid bort från fara – den aldrig anfaller människor. Om en hare skulle känna sig direct hotad kan den använda sina starka bakben för att slå, men sådana situationer är extremt ovanliga.

Harar kan dock bära parasiter och sjukdomar som är överförbara till människor via direkt kontakt. Vid hantering av döda eller skadade harar rekommenderas handskar.

Kost och livsmiljö

Som strikta växtätare äter harar bark, kvistar, örter, gräs och ibland bark. Under vintern, när marken är täckt av snö, ökar andelen bark i kosten (Fråga en Biolog – Lunds universitet (biologisk forskning)).

Skogshare lever i lövskog och barrskog med buskage. Fälthare föredrar öppna fält och ängar med tillgång till jordbruksgrödor och vilda örter.

Ekosystemtjänsten som harar erbjuder genom att sprida frön och fungera som bytesdjur håller balansen i naturen, även om de kan skapa utmaningar för lantbrukare.

Relaterad läsning: Jämförelse Skrea Backe och Gotlands Ginfabrik · Gold Coast vs Brisbane

Vanliga frågor

Sammanfattningsvis är harar fascinerande däggdjur med unika egenskaper. För dig som är intresserad av svensk natur eller jakt är det värt att lära sig skillnaden mellan skogshare och fälthare – de beter sig olika och kräver olika förutsättningar för att trivats.

Den som förstår hararnas beteende får större chans att observera dem i naturen och kan också bistå viltvårdare när olyckor inträffar.